Under några år var Internet of Things branschens favoritsiffra. Prognoserna talade om tiotals miljarder uppkopplade enheter inom kort, och nästan varje konferens hade en programpunkt om saken. Så vad blev det egentligen av allt?
Svaret är både mindre och mer än vad som utlovades. Mindre, för att de mest svepande prognoserna byggde på antaganden om att i princip allt skulle kopplas upp så snart det blev tekniskt möjligt. Mer, för att den uppkoppling som faktiskt skedde har förändrat hela branscher på ett sätt som få pratade om när diskussionen handlade om smarta kylskåp.
Varför prognoserna sköt över
De tidiga uppskattningarna räknade i huvudsak på pris. När en uppkopplingsmodul kostar några kronor blir det ekonomiskt rationellt att koppla upp allt – alltså kommer allt att kopplas upp. Resonemanget var korrekt på komponentnivå och fel på verklighetsnivå.
Det som saknades i kalkylen var kostnaden efter försäljningen. En uppkopplad produkt behöver en molntjänst, säkerhetsuppdateringar, en app som måste följa med två operativsystems årliga förändringar, och en supportorganisation som kan hantera frågor om wifi. För många tillverkare visade sig det vara den verkliga tröskeln – och en del produkter som lanserades under hypeåren står i dag som stumma plastlådor sedan tillverkaren stängde sina servrar.
”Frågan var aldrig om saken kunde kopplas upp. Frågan var vem som skulle betala för att hålla den uppkopplad i tio år.”
Där IoT faktiskt slog igenom
Den stora utvecklingen skedde inte i hemmen utan i industrin och infrastrukturen, där kalkylen alltid var tydligare.
- Underhåll. Sensorer som mäter vibration, temperatur och strömförbrukning gör det möjligt att byta en komponent innan den går sönder i stället för efter. Besparingen är omedelbar och lätt att räkna hem.
- Logistik. Spårning av gods och temperaturövervakning i kylkedjor har blivit standard snarare än undantag.
- Energi och fastighet. Styrning av värme, ventilation och belysning utifrån faktisk användning är en av de mest lönsamma tillämpningarna som finns.
- Jordbruk. Mätning av markfukt och väderdata på fältnivå har fått genomslag snabbare än många väntade sig.
- Hemmet – men smalare. Det som verkligen fick fäste var uppkopplad belysning, högtalare, dörrlås, robotdammsugare och kameror. Inte kylskåpet.
Säkerheten blev den obehagliga läxan
Den mest kostsamma lärdomen handlade om säkerhet. Miljontals enheter levererades med standardlösenord, utan möjlighet till uppdatering och med öppna portar mot internet. Resultatet blev botnät byggda av övervakningskameror och routrar, kraftfulla nog att slå ut stora delar av tjänster på nätet.
Sedan dess har lagstiftningen kommit ikapp. Krav på unika lösenord, på uppdateringsbarhet och på att tillverkaren ska ange hur länge produkten stöds är i dag verklighet på flera marknader. Det är rimligt, men det innebär också att den där billiga uppkopplingsmodulen aldrig var billig på riktigt.
Vad du bör fråga i dag
Om du står inför en IoT-satsning är de relevanta frågorna inte tekniska. Vilket beslut ska datan förbättra, och vad är det beslutet värt? Vem äger datan, och kan du få ut den om leverantören försvinner? Hur länge garanteras säkerhetsuppdateringar? Vad händer med produkten den dag molntjänsten stängs?
Den som kan svara på de fyra frågorna har större chans att lyckas än den som kan redogöra för protokollstacken. Internet of Things blev aldrig den sifferexplosion som utlovades. Det blev något mer användbart: en tyst infrastruktur som gör att saker fungerar bättre utan att någon behöver prata om den.
