Idag kan vi läsa att IAB Sverige klivit fram för att tillsammans med flera andra intresserade minsann bestämma vad en “branschorganisation” är för något. Kommittéer, intresseorganisationer och föreningar har alla sin plats i Sverige.
Förutom att det bildas grupper skapas det alltså grupperingar som samlar andra grupper för att styra hur deras grupperingar ska tituleras, förvaltas och grupperas – så kallade ‘supergrupper’. Men vem har egentligen rätt att bestämma vad som är vad? Det verkar vara den som skriker högst, har en lokal eller kan bjuda på fika som har rang och som de andra grupperna måste infinna sig under.
Oavsett så är vi extremt kåta på att tillhöra någon slags gruppering i Sverige. Visst är det kul att få prata av sig, bestämma något och kanske till och med besluta sig för att gruppera om grupperingarna så att de nu heter “råd” istället för “kommitté”.
Visst blir man också lite mer viktig än de andra på kontoret när man blir tillfrågad att få vara med i en grupp. Då måste man ju vara lite smartare, lite mer kunnig eller lite mer hipp. Inbillar mig att de andra är avis när man glider iväg på fika hos en supergrupp och ska bestämma över något.
I det stora hela är en gruppering något vi skapar för att känna tillhörighet till något mer. Ta facket som samlar alla arbetare i en grupp som ska bevaka deras intressen, för det gör tydligen inte chefen eller företaget man arbetar för. Hos facket kan man få råd, tips och vara med för att påverka något mer än det lilla man styr över i sin roll på kontoret. I en branschorganisation som IAB Sverige kan man få tycka till, utreda och komma med förslag på hur vi ska styra sådant som vi upptäcker med internetteknologin. Men tänk om man skulle säga till Mark Zuckerberg, Sergei Brin, Larry Page, Elon Musk, Kenza, Blondinbella eller andra entreprenörer att de måste förhålla sig till supergrupper som IAB innan de tar nya spadtag och gör något amazing – som sedan ska diskuteras, tituleras, grupperas, ventileras, styras och framförallt fika över.
Utan fika skulle nog ingen gruppering i Sverige överleva. På tal om fika ska jag nu ta en break från skrivandet, sätta mig ned och ventilera mina sanningar. Livet är gott i Sverige!
Uppdatering: Blev tvungen att tona ned texten efter att vår redaktör höjde rösten. Ingen fika blev det heller för ingen hade helt plötsligt tid #bitter. Sen fick jag den här länken i ett mail.