För några dagar sedan tog jag beslutet att börja prata med min fru. Efter fem års äktenskap så känns det som ett naturligt steg, när man dessutom har två barn tillsammans.
Anledningen till att jag ska börja prata med henne är användandet av emojisar och fördefinierade tecken som har ersatt ord av ljud och bokstäver när vi kommunicerar med varandra via sms eller messenger. Ni vet den där ”tummen upp” som är så lättillgänglig, och som du trycker på utan att helt och hållet mena just ”tummen upp”, men det är så enkelt så att reptilhjärnan instinktivt aktiverar minsta motståndets lag.
Jag vet inte hur mycket jag har godkänt, eller gillat som jag egentligen borde tagit mig tid att fördjupa med ett längre och mer uppskattande svar. Allt från bilder på maten som står på spisen och väntar på mig när jag kommer hem, till bilder av min åtta månaders dotter som sitter på gräsmattan för första gången i sitt liv. Tummen upp….
Allt dras över samma opersonliga kant, tummen upp på det, enkelt och snabbt, friköpande från den egna åsiktens ansvar. Det kan gå så långt så att jag ibland glömmer bort vad jag har ”upp-tummat” eller ”emoji-godkänt”.
Givetvis så har tummen en väldigt praktisk funktion, beslutsfattande går ju så otroligt mycket snabbare än vad det gjorde på medeltiden då samma svar skulle inneburit två knapptryck till; J, A, skicka. Saker och ting tenderar faktiskt att bli gjorda i större och framförallt snabbare utsträckning nu än förut. Men själen och omtanken har tagit sig en rejäl smäll, den mänskliga sidan har tonats ner till förmån för den industriellt effektiva sidan i tvåsamhet.
De fördelar som tummen upp för med i form utav en snabbare beslutsprocess borde därför vara ytterst lämpade i affärskommunikation…
Men vad betyder tummen upp för den du kommunicerar med? Anses det slappt, oproffsigt, eller rent utsagt proffsigt? Givetvis så beror det på förhållandet och antalet kontakter du har med den du kommunicerar med. Desto oftare ni kommunicerar, desto naturligare plats har tummen. Kontraproduktivt nog så försvinner välmåendet som uppstår när du kommunicerar med en annan människa.
Din fru eller din kund ger dig så otroligt mycket mer tillbaka om du uppmärksammar hen som en individ snarare än som en i mängden. Om det inte kommer naturligt, så tror jag att vi måste tänka till ordentligt för att nöta in en mer mänsklig sida i vår kommunikation. Speciellt i den digitala biten. Det är väldigt lätt att tappa bort människan när det är en skärm och en fiberkabel mellan oss.
Dina kunder är inte mätbara, det är de som mäter dig och väljer att vara dig trogen.
