Universal Unique Identifier (förkortat UUID) är ett unikt identifieringsnummer som används för att särskilja programfiler och andra filer. Det är en standardiserad identifierare som består av ett 128-bitars binärt tal, vilket motsvarar ungefär ett 38-siffrigt decimaltal. UUID används ofta i datorprogram för att identifiera objekt på ett sätt som säkerställer att ingen annan instans, var den än befinner sig, har samma identifierare.
Historisk Utveckling
UUID har genomgått flera versioner sedan det först introducerades. Ursprungligen var vissa versioner av UUID delvis beroende av tid och maskinvarubaserade komponenter, men senare versioner är helt baserade på slumptal, vilket ökar deras säkerhet och minskar risken för att två identiska UUID ska skapas. Detta gör dem extremt användbara i distribuerade system där unika identifierare är avgörande för att undvika kollisioner.
Användningsområden
UUID används i en mängd olika sammanhang inom IT och datavetenskap. Vanliga tillämpningar inkluderar databashanteringssystem, där de används för att identifiera poster unikt, och i filsystem, där de används för att identifiera filer och kataloger. På webben kan UUID också användas som unika identifierare för sessionshantering eller som primärnycklar i databaser.
En nära besläktad variant av UUID är GUID (Globally Unique Identifier), som används främst i Microsofts ekosystem. Trots små tekniska skillnader används termen GUID ofta synonymt med UUID.
Sammanfattning
UUID är ett kraftfullt verktyg inom datateknik för att säkerställa unika identifierare för objekt, oavsett var de används. Med sin robusta design och flexibla användning är UUID en viktig komponent för att hantera unika objekt i en mängd olika tekniska miljöer, vilket gör det till en oumbärlig standard i modern programvaruutveckling.