Inom ramen för EQ definieras Självkänsla som att respektera sig själv och acceptera både sina personliga styrkor och sina begränsningar. Det handlar med andra ord om att känna sig själv och att acceptera att det finns områden som man inte behärskar så väl. Det är samtidigt denna acceptans som ger grunden för din personliga utveckling, för om du inte kan acceptera att du har brister i ett beteende, så har du ingen anledning att förändra det.
Jag har under många år arbetat med personlig utveckling av såväl chefer som medarbetare. Ofta använder jag någon form av test för att ha ett bra underlag att utgå ifrån, och när deltagaren ser sitt resultat utbrister de ofta ”det där ser ut som jag”. Nu har jag i ärlighetens namn aldrig visat en deltagare någon annans resultat, eftersom det vore djupt oetiskt. Men jag är övertygad om att resultatet då skulle bli ”det där kan inte stämma”, eftersom de flesta som väljer att arbeta med sig själva gör det utifrån en uppfattning om att det finns saker som de behöver bli bättre på. Det finns med andra ord redan en grund för den personliga utvecklingen.
Ibland har det hänt att deltagare ålagts att arbeta med mig som ett led i företagets utveckling. De är då inte alltid lika intresserade av varken testet eller våra samtal utan är reserverade och återhållsamma. Ofta kan det finnas en misstanke om att ledningen vill ha bort dem eller inte tycker att de gör ett bra jobb. Deras syn på sig själva är då ofta att de nog kan ha brister, men inget som påverkar hur bra de är på sitt jobb. De har inte riktigt accepterat att det finns områden som de kan bli bättre på för att själva bli mer framgångsrika.
Mitt arbete blir då mycket svårt, eftersom jag aldrig kan tvinga någon att utvecklas personligen. Allt jag kan göra är att erbjuda en möjlighet till nya sätt att se på sig själv i olika situationer. Eller som det gamla ordspråket säger: ”Du kan leda en häst till vatten, men aldrig tvinga den att dricka.” Ibland går det att arbeta sig runt problemet med misstänksamheten eller personens bild av sig själv som ofelbar. Men det tar tid från det arbete som annars hade kunnat läggas på att hjälpa personen att komma längre i sin utveckling.
Att ha en insikt i att du har fel och brister som påverkar hur väl du hanterar olika situationer innebär inte att du är en dålig människa. Det innebär bara att du har en möjlighet att bli en bättre människa. Ingen är ofelbar, men min uppfattning är att de flesta vill vara en så bra version av sig själva som möjligt. Det enda sättet att bli bättre är att fortsätta arbeta på de aspekter av sig själv som kan bli bättre.
När du arbetat med ett område så kommer det garanterat att finnas ytterligare ett område som kan bli bättre. Det svåra är att ha en balansgång där du inte bara accepterar dina svagheter, utan även ser dina styrkor och respekterar dig själv. När du blivit bättre på något behöver du vara nöjd med den utveckling du gjort och fira dina framgångar innan du ger dig i kast med att utveckla nästa område. Risken är annars att du kommer känna dig som ett ständigt misslyckande, där det hela tiden finns saker du borde förbättra.
Att få en möjlighet att utveckla sig själv borde i mina ögon vara en stimulerande aktivitet som rustar dig för att bättra kunna hantera situationer som du möter. Men för att lyckas med det krävs en hög grad av Självkänsla.