I de flesta sammanhang, såväl professionellt som privat, är människor bättre på att ge negativ feedback än positiv feedback. Vi är snabba med att berätta när något är fel, och klagomål har flera gånger utnämnts till svensk nationalsport.
Men samtidigt har människor börjat bli varse om detta och jobbar aktivt på att ge positiv feedback, i synnerhet till barn som gärna får uppmuntran och uppmärksamhet för sina prestationer. Fast är det egentligen prestationerna vi belönar? Eller personen? Eller i värsta fall, misslyckandena? Forskare har börjat uppmärksamma de negativa effekterna av missriktad positiv feedback, och de är allvarliga!
Det har under många års tid pratats om att för varje negativ kommentar behövs 5-7 positiva kommentarer för att ”väga upp”. Människor är nämligen bättre på att komma ihåg negativ feedback än positiv dito. Detta har ökat medvetenheten kring hur vi ger feedback, framför allt till barn. Idag får ett barn höra betydligt mycket mer positiv feedback än för 50, eller ens 20 år sedan. Men en professor vid Stanford menar att människor helt har missat poängen med positiv feedback.
Om barn, eller vuxna för den delen, får positiv uppmärksamhet för saker som personen inte kan påverka så kan det ge negativa effekter. Att uppmärksammas för att vara ”smart” eller att ha en ”talang” för något tar ifrån personen det egna ansvaret. När problem eller motstånd uppstår så räcker helt enkelt inte talangen, och personen kan då inte göra mer för att påverka situationen. Det betyder att personen i förlängningen undviker situationer som innebär en risk för att misslyckas, och kämpar inte längre för att utvecklas vidare.
På samma sätt kan ett fokus på personens ansträngning, trots att den leder till ett misslyckande, ge ett oönskat resultat menar Carol Dweck, professor i psykologi vid Stanfords universitet. Genom att oreflekterat ge beröm för att en person försöker erbjuds ingen möjlighet till utveckling. Syftet med feedback är ju att hjälpa personen att utveckla mer effektiva beteenden. Men att då ge beröm för ett beteende som leder till ett misslyckande utvecklar inte personen i önskad riktning, utan kan snarare uppfattas som ett tröstpris.
För att få önskad effekt av feedback gäller det därför att berömma de beteenden som leder till framgång och korrigera de beteenden som leder till misslyckande. Ibland kan det finnas en pedagogisk vinst i att låta någon försöka och misslyckas, men att då ge beröm för att personen försökte kommer inte leda till önskat beteende. Istället behöver då personen stöttas och coachas framåt och frågor som ”vad var det som inte blev som du tänkt dig” och ”hur går du vidare nu” blir viktiga. Fokusera på vad som går att lära av misslyckandet och uppmuntra personen att försöka igen, fast lite annorlunda.
Positiv feedback är fortfarande något som generellt förekommer i allt för liten utsträckning på dagens arbetsmarknad. Men om du vill bli bättre på att ge positiv feedback behöver du fokusera på det personen har möjlighet att påverka, och de beteenden som ger ett positivt resultat. I annat fall kommer dina ansträngningar att leda till ytterligare misslyckande, både för dig och för organisationen.