Redan för 2500 år sedan började de gamla grekerna fundera på varför personer var olika. Deras observationer har levt kvar genom årtusendena och idag är tester som mäter personlighet den vanligaste typen av tester. De används i såväl rekrytering och ledarskapsutveckling, som grupparbeten och successionsplanering och även mer ”skämtsamma” test som ”Vem är du i Star Trek” är en typ av personlighetstest.
Detta är del tre av sex i en artikelserie om tester. Du kan läsa del 1 här och del 2 här.
Vår personlighet är något som av en majoritet av forskningsvärlden anses vara ganska stabil över tid. Det har att göra med de beteenden som vi är mest bekväma med och dessa beteenden kommer vi fortsätta att föredra genom hela livet. Givetvis anpassar vi oss efter olika situationer, men då gör vi avkall på våra personlighetsdrag och beter oss på ett sätt som är mindre bekvämt för oss. Men oavsett vilka beteenden vi själva har så har det alltid varit intressant att jämföra dem med andra genom olika typer av tester.
Vanligast är de tester som delar in människor i fyra olika grupper och exempel på dessa är DiSC, IPU färganalys och Insight. Den här typen av tester är bra för att få en grov uppfattning om hur olika individer är, och är lämpliga att använda i olika gruppsammanhang för utveckling och ökat samarbete. De är även praktiska i exempelvis call-center där det gäller att snabbt bilda sig en uppfattning om vad för person som är i andra änden av telefonen. De är däremot för trubbiga för att med någon tillförlitlighet användas i rekrytering eller individuella utvecklingsprogram.
Mer lämpliga är då de tester som mäter personlighetsdrag hos individer. I slutet av 1800-talet började forskare studera personlighetsdrag och på 1940-talet kom det första fem-faktortestet. Det grundade sig i forskning som visade att människor generellt sett har fem olika personlighetsdrag som skiljer sig åt. Dessa fem är Öppenhet, Målmedvetenhet, Utåtriktning, Vänlighet och Känslomässig Instabilitet. Var och en av dessa fem kan hos en individ vara mer eller mindre framträdande och det ger därför en mer nyanserad bild av personligheten än de tidigare nämnda fyrfälts-modellerna.
Flera tester har sedan brutit ner dessa fem i mindre beståndsdelar i syfte att få ett mer exakt redskap. Ett exempel är det mycket väl beforskade testet NEO-PI-R som bryter ner var och en av dessa fem i sex underkategorier och ger därför inte mindre än 35 olika personlighetsdrag att studera. Det är därför mindre lämpligt att använda i gruppsammanhang eftersom det ger för många saker att ta hänsyn till. Däremot passar det bättre i rekryteringssammanhang där en mer detaljerad bild ger bättre möjlighet att förutse olika beteenden.
Hur man sedan vet vilka tester som faktiskt går att lita på, oavsett vad man tänkt använda dem till, återkommer jag till i den avslutande delen i denna serie. Det har att göra med om testet mäter vad det ska mäta, och om det går att lite på resultatet över tid eller inte. För vill vi mäta personlighet så vill vi ju inte få ett resultat som berättar om andra saker.