Ja, i alla fall från min sida. Jag bor i Lund och jobbar i Lund. Från kontoret mitt i stan sitter jag med marknadsaktiviteter och social marknadsföring. Dagen krävde sin planering för jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig hit, men nu sitter jag här med en varm kopp kaffe i handen och pustar ut. Cykelturen in var spännande, poliser överallt. Stängsel. TV-kanalernas stora lastbilar står parkerade längst med stängslet man inte ens kan se igenom och poliserna höll på att sätta upp kravallstängsel för någon typ av kösystem in till Lundagård där Domkyrkan reser sig ståtligt från marken.
Jag är inte religiös. Överhuvudtaget. Men lilla Lund vaknar upp den här måndagen med ett levande centrum, man känner riktigt pulsen slå för att om några timmar explodera i en beat som inte utelämnar någon från gemenskapen. För visst är det gemenskap det handlar om? Den där goa känslan som för oss människor samman. I love it.
När jag sticker ut näsan om några timmar hoppas jag att jag ser några smarta företag som valt att sätta ut en liten skylt eller hängt ut en flagga genom sina fönster. Den här dagen är ju en extremt marknadsföringsmöjlighet. Affärerna lär sälja och restaurangerna lär få hålla pannorna glödheta. Jag misstänker att Påven och company inte har någon “Lundaknake” vagn inne på området, men alla gäster som kommer hit för att titta på spektaklet från utsidan lär ju behöva äta.
Jag kommer att följa den här dagen med spänning. Det lär ni också kunna göra via sociala medier och tv-kanaler. Ni som inte vet varför han är här kan läsa om allt på Lunds Domkyrkas sida. Den officiella hashtagen för dagen har jag ännu inte lyckats hitta… sökandet fortsätter.