Att vara chef för ett eget företag har sina speciella svårigheter. Jag startade verksamheten utan eget kapital, drev den i början som ett 5000-kronorsbolag, hade hela tiden fullt upp att göra, tog för lite betalt, accepterade ett fördelaktigt erbjudande om ett mycket större kontor, började anställa folk, bland annat en kvalificerad medkonsult för att ta emot ännu fler uppdrag.
Men ekonomin blev för svag. Jag såg ingen annan råd än att avveckla och nappa på ett erbjudande om ett nytt jobb som anställd VD för en amerikansk reklambyrå.
Jag funderade mycket över vad jag hade gjort för fel. Jo, jag var för lättsmickrad. Jag tackade ja till kontorserbjudandet utan att ha gjort detaljkalkyler över hur jag skulle få upp omsättning och resultat tillräckligt snabbt för att finansiera den högre kostnadsnivån. Och viktigast av allt, jag hade inte gjort klart för mig att ICA och nästan alla andra uppdragsgivare framför allt ville köpa mina tjänster – sitta i möten i Västerås, utbilda, ge råd, åka hem och skriva fort som fan. På Mäster Samuelsgatan 18 satt medarbetarna och väntade på mig och jag var någon annanstans. Idealet, det visade sig senare, var att bli servad av en bra medarbetare som undan för undan blev mogen för egna uppdrag.
FCB Rygaards var på hösten 1966 med sina 70 medarbetare en av de större annonsbyråerna i Stockholm med filial i Malmö. Ett år tidigare hade den köpts av Foote, Cone & Belding, som låg tia på världslistan. Att bli tillfrågad om man ville bli vice VD, snart VD, var hedersamt – och jag var, som jag har sagt, lättsmickrad. Dessutom var byrån klart lönsam. Saab personbilar var inte bara ett prestigekonto, det gav också ett mycket stort överskott.
Redan där borde jag ha blivit misstänksam Jag borde ha åkt ner till Nyköping och frågat marknadsdirektören Sten Wennlo hur nöjd han var med FCB-Rygaards prestationer. Men alla var så glada och vår bilsektion var den bästa i sitt slag i landet. När jag pratade med Sten Wennlo några år senare i ett annat sammanhang sa han att FCB bara hade en stark sida, ”grabbarna tog sig ner till Nyköping på en och en halv timme.”
Nu kom budet om att Saab hade sagt upp FCB-Rygaards när jag var i New York några veckor efter mitt tillträde. Jag hade lämnat ett förslag till förändringar: nyrekrytering av ett par unga medarbetare med kunskap om modern marknadsföring, utbildning om dagligvarumarknaden med besök i stora butiker, presentationsteknik och retorik. Allt hade gillats och nu var det plötsligt bråttom.
Den stora frågan var om jag kunde ordna ett annat stort bilkonto till byrån. Så att man slapp göra nedskärningar. Det var då som jag skulle ha sagt stopp, låt mig gå igenom byrån först och sedan be er skära bort de delar av organisationen som inte motsvarade tidens krav. Här har ingen vidareutbildats på tio år.
Men värvningskampanjen lyckades, vi tog hem Volkswagenkontot. Efter ett halvår var vi FCBs gullgossar. Efter ännu ett halvår kallades jag ner till Södertälje, där reklamchefen P-O Zachrisson förklarade för mig att man ville ha ett nytt team inom en månad, annars tänkte de byta byrå igen.
Hur det kändes att vara ansvarig chef i den situationen? Förfärligt. Jag måste göra snabba och drastiska personalnedskärningar, uppifrån och ner. Det fanns ingenting att göra åt VWs inställning, ett nytt gäng måste ta vid omedelbart. Med ägarnas fulla stöd genomförde jag de nödvändiga åtgärderna. Men jag mådde inte bra.
Ju högre upp man hamnar som chef, desto större blir kraven på egenskaper som ganska få har. Jag hade tur som hittade en intressant kombination av konsult, lärare och journalist. Där fick jag nytta av alla olikartade chefserfarenheter.
Också den bästa av chefer är ändå bara människa. När jag kom till Ervaco hade byrån ca 40 anställda. Reklamen var i snabb utveckling och Folke Stenbeck – han var kusin med Jan Stenbecks far – hade sålt kontorsmaskiner i USA. Ervaco skulle ligga på topp. Folkes ambition var att ge sina medarbetare rejält med inflytande och en positiv arbetsmiljö. Om alla gillade jobbet var FS, som han kallades, glad. Det tog inte lång tid att lära sig trivas på Ervaco.
Det fanns en liten hake. En dag kom en av byråns högre chefer in till FS och sa: ”Jag har fått ett anbud från byrå X som ligger en bra bit över min nuvarande inkomst. Samtidigt trivs jag så oerhört bra här på Ervaco. Därför undrar jag, hur ser du på min framtid här i företaget? Vad kan jag vänta mig de närmaste åren?”.
”Ta det”, sa FS. Därmed var samtalet slut.
Artikeln är skriven av:
Olle F. Ringenson
Olle F. Ringensons långa erfarenhet inom marknadsföringssektorn omfattade chefsjobb av olika slag. Han var chef för en reklambyråredaktion, en stab av skickliga säljare, ett eget företag med som mest 6 anställda och en amerikanskägd reklambyrå med 60-70 medarbetare. Här berättar han öppenhjärtigt om sina upplevelser. Artikeln om chefsjobb inleddes för en vecka sedan.
