Olle F. förklarar: Hur kunde alla opinionsexperter ha så fel?

Jag undrar vad de svenska kommunikationshöjdare som deltog i valarbetet i USA fick med sig hem. Att Hilary Clinton förlorade så många kvinnoröster, vilka lärdomar ska man dra av det? Att det är riskabelt att flytta framgångsrika industrier till låglöneländer? Eller, raskt summerat, att allt gick åt helvete och ingen fattar varför.

Det finns knappt en enda politisk kommentator som har missat att associera Trumpval och snökaos med Rickard IIIs öppningsmonolog i Shakespeares kungathriller. Men vad skurken glatt konstaterar är att Missnöjets vinter är förbi och följs av strålande sommar, värmd av solen över York.. Det är väl därför som engelsmännen lika ofta kommer att tänka på den vidriga eländesvintern 1978-79 och – något färre – amerikaner på nobelpristagaren John Steinbecks sista bok, som som bar samma målande titel: Missnöjets vinter.

Den engelska strejkvågen stängde all sjukvård utom den akuta och stora delar av befolkningen led av den svåra matbrist som uppstod när livsmedelsdistributionen i stor utsträckning slutande att fungera. Storstrejken ledde fram till nyval där den dittills ganska okända mrs Thatcher tog över, eller snarare tog åt sig, ansvar och makt. Vad hade den hätska arbetskonflikten gällt? Jo arbetarsidan hade krävt en högre löneförhöjning än de fem procent som arbetsgivarna hade erbjudit. För dagens unga människor är det ett absurt strejkskäl. Här får man vara glad för 2½ procents påslag.

För den som var ute på arbetsmarknaden på 60-och 70-talet – arbetsgivare och anställda – var inflationen en gemensam fiende, välkänd och hatad.. På 1960-talet gick affärerna i stort sätt ändå bra. Då ökade bilmarknaden, det var möjligt att snabbt få en hyreslägenhet med en hyra som folk hade råd med. Mängder av nya och i varje fall påstått bättre produkter introducerades. De flesta levde inte länge- i många fall på grund av marknadsförarnas bristfälliga kunskaper och erfarenhet. Konsumentombudsmannen blev en mäktig och av många fruktad fanbärare. Och lagstiftarna ägnade mer och mer tid åt att försöka skydda konsumenterna mot tyvärr alltför vanligt lurendrejeri.

Varför berättar jag den här historien? Jo det var under de här åren som det började bli klart för reklamfolket och företagens kommunikatörer att den som ägnade sig åt marknadsföring och försäljning måste öppna ögonen och se och lyssna på hur samhället runt omkring fungerar. Hur klarade politikerna ekonomin, hur fungerade restriktioner och andra styråtgärder, vilka följder fick konjunkturväxlingar och maktskiften på de marknader som jag eller vi var närmast beroende av?

Efter 1968 bet sig ett förakt för kommersialism – det var affärsverksamhet – fast i breda befolkningslager, framför allt bland högutbildade ungdomar. Jag var lärare vid GI/IHR under 70-talet och mötte i varje ny årskull en elevgrupp där mer än hälften inte kunde tänka sig att börja arbeta i en affärsverksamhet med vinstsyfte. Däremot kunde de flesta se sig som informatörer i statlig eller kommunal tjänst. Mitt ämne var försäljning och jag fick vrida till det mot idéförsäljning och jobbsök så att i varje fall några elever skulle komma på mina timmar.

För reklambyråbranschen blev största delen av 1970-talet en utdragen slaskvinter. De gamla toppbyråerna smälte samman som glaciärer, nya byråer som var och är affärs klokare växte upp till Forman & Bodenfors, Åkestam Holst och King m fl Jag tror att deras kvaliteter ger dem betydligt större möjligheter att gå stabilt genom världskriser än 70-talsgenerationens. De framväxande digitalbyråerna kan driva på den positiva utvecklingen – om de inser vad de håller på med.

Idag gäller det för marknadsförare och inte minst marknadsundersökare att hjälpa sina uppdragsgivare att förstå och vänta sig rätt konsekvenser av de åtgärder som politiker och myndigheter kommer att välja för att möta kommande kriser, som påverkar t ex villapriser eller begagnade bilars värde eller konsumtionen av socker. Eller börsen och bankerna.

Det är nya insikter som vi behöver för att klara en problemfylld framtid, mänskliga och inte enbart statistiska. Om det var friställda från utflyttade industrier som blev tungan på vågen för Trump, hur tänker Ericssonfolket i Kumla och Borås?

Katrine Marcel, som skriver Aftonbladets klyftiga söndagsledare, är tillräckligt ung för att förstå vad proteströster innebär – ju mer föräldrarna ogillar den strulputte som flickan sällskapar med, desto mer demonstrerar hon sin kärlek. Leif GW Persson, expert på de breda folklagrens värderingar, anser att journalisterna, i allmänhet akademiskt utbildade, inte hajade nyp-i-rumpans och slå-på-käften-språkets popularitet. Jag tror att bådas tolkningar ligger närmare sanningen än opinionsvetarnas..

Artikeln är skriven av:

olle

Olle F. Ringenson

Olle F. Ringenson har statskunskap och sociologi i sin fil kand. Han har varit politiskt verksam bl a i socialnämnden i Solna. Samhällskontakt var en viktig del av hans konsultverksamhet, som hade till syfte att öka politikernas kunskap om rörlighetens och bilismens betydelse för människor och samhälle.