I många år har jag hanterat rekryteringar och intagningar, av allt från gröna Berghssökande till chefer i organisationer och företag. Tråkigt nog fick jag då klart för mig att många sökande kommer alldeles för dåligt förberedda till intervjuer, att de vet på tok för lite om företaget och arbetsuppgifterna. Och dessa är kandidater som redan passerat första gallringen av massproducerade ansökningar som hejsan-här-är-jag.
Personalchefen letade rätt på mig och erbjöd mig 525 kr i månaden och 10 kr middagsersättning vid övertid
När jag sökte mitt första jobb var jag 20 år och beredd att göra en studiepaus. Av de tiotal annonser jag svarade på gav ett par napp. Jag blev kallad till intervjuer och jag fick då klart för mig varför. Att jag visserligen var för ung för de arbetsuppgifter som annonsen berättade om (t ex personaltidningsredaktör) var ganska givet. Däremot hade man fastnat för att jag hade en del ovanliga erfarenheter. Jag hade på gymnasiet dragit igång en engelskspråkig ungdomsorganisation, Anglo-Swedish Youth League – under kriget – och översatt tidningsartiklar för British Council och tolkat för amerikanska officerare på studiebesök. Ett halvår senare fick Esso en öppning på reklamavdelningen där mina meriter passade bra (reklamassistent/översättare/tolk). Personalchefen letade rätt på mig och erbjöd mig 525 kr i månaden och 10 kr middagsersättning vid övertid. En lysande begynnelselön för en ung akademiker.
För att en chef skulle få befordran till högre nivå, måste han eller hon ha tränat upp en kompetent efterträdare
Esso, det var initialerna i Standard Oil. Vi var ett dotterföretag till världens största oljebolag, Standard Oil Company of New Jersey, ett välorganiserat företag som gav sina medarbetare utrymme att pröva sina krafter och tänka fram nya idéer. Koncernens personalpolicy hade uttryckts så här: ”When the Chairman of the Board of the Standard Oil Company of New Jersey dies or retires, a new messenger boy is hired”. För att en chef skulle få befordran till högre nivå, måste han eller hon ha tränat upp en kompetent efterträdare. Så får man fram effektiva företag.
För mig var det full fart från första dagen. Hur reklamavdelningen i ett storföretag arbetade fick jag lära mig, för det mesta genom att planera och bestämma själv, få beslutet godkänt av min chef, Gunnar Amnéus, och sedan sätta igång. Det vanligaste svaret när man frågade honom till råds var: ”Vad tycker du själv? Den allra främsta lärdom som jag fick med mig från Esso-åren var att man måste lära sig att samarbeta, inte bara med bröder och systrar i organisationen utan också utåt. Visa förtroende, informera, lyssna. Framför allt lyssna.
Copywriter var nog det roligaste av alla yrken i reklambranschen
Efter nästan fem års stimulerande arbete tyckte jag att jag hade för lite betalt. Ett positivt men snopet samtal med personalchefen Tor Åkerberg gav mig beskedet att jag låg så nära en avdelningschefslön som jag kunde komma. Reklamchef var jag för ung för att bli, den stora organisationen var trög på den punkten. Jag hade ingen lust att vänta 3-4 år. Det var dags att gå vidare.
Men vad ville jag bli? Jag hade skrivit oändliga mängder text av alla de slag. Copywriter var nog det roligaste av alla yrken i reklambranschen. Helst på en stor annonsbyrå med viktiga uppdragsgivare. Jag började läsa annonser och trycksaker med nya ögon. Vilken byrå hade producerat vad? Vilka budskap ville man få fram? Hur försökte man få tidningsläsarna att fastna och reagera? Och hur var det att arbeta på de kända byråerna?
Av de största annonsbyråerna var Ervaco, nummer tre i storleksordning, ovanligt lockande, Inte minst spännande var att byrån var 20 procent amerikanskägd och att huvudägaren, Folke Stenbeck, FS kallad, hade arbetat många år i USA. På Konung Gustav V:s begravningsdag fick Essopersonalen halvdagsledigt. Då ringde jag upp Ervaco och fick tala med vice VD Bertel Peterson. Ville jag arbeta som copywriter på Ervaco, då var jag välkommen för ett samtal. Gärna i eftermiddag.
Vänta inte på att företagen annonserar ut lediga platser. Ta själv kontakt
Jag kunde konstatera att jag hade lagt upp min platssökarplan på ett förnuftigt sätt, en modell som jag senare har rekommenderat många ungdomar att följa.
Välj ut 2-3 företag som du kan vara intresserad av att arbeta hos.
Ta god tid på dig att lära dig så mycket som möjligt vilka de är, vilka de arbetar för och vad de är kända för. Uppgiften är lättare idag, några timmars googlande ger dig det mesta du behöver.
Vänta inte på att företagen annonserar ut lediga platser. Ta själv kontakt. Att ha en bra kandidat på lager ser de flesta som en tillgång. För mig hade det tagit ett halvår från min första kontakt med Esso – om ett jobb som jag inte fick – och maj -46 då personalchefen sökte upp mig.
Skriv ett brev eller ring VD eller personalchefen och be om ett sammanträffande. Förklara att du har skaffat dig kunskap om företaget och att du helst vill jobba där.
Förklara under intervjun hur du har tänkt dig att fylla företagets behov och hur din kompetens/ambition kan vara värdefull just för dem.
Jag minns att det gjorde ett bra intryck när jag under första intervjun förklarade att jag gillade Ervacos slogan ”Reklamen tjänar samhället” och att min erfarenhet av sales promotion och säljarutbildning från de fem Esso-åren nog var ganska unik.
Artikeln är skriven av:
Olle F. Ringenson
I det moderna samhället är praktiskt taget alla människor säljare. Varje löneförhandling, varje jobbintervju kan ge bättre resultat om du tillämpar yrkessäljarens självklara huvudprincip; lär känna kundens behov innan ni träffas, börja med att få kunden att öppna sig, lyssna. Här berättar Olle F. Ringenson om sitt yrkeslivs tidiga jobberfarenheter.