Tar sociala media mer och mer av din tid? Facebook, Instagram, Twitter och Linkedin, staplar du dem ovanpå bläddring i de vanligaste nyhetsbreven och en och annan e-tidning? Sitter du vid datorn det mesta av din fritid? Är kommunikation via e-post, SMS och sociala medier en central del av ditt jobb?
Grattis, då är du en del av den nya tiden. Du kan bli en vinnare.
Men ibland kan det vara värt att ta en paus och läsa en bok, förutsatt att det är en välskriven, underhållande berättelse. Varför inte en färsk skröna om den svenska medievärlden, en rolig bok om förlorare? Det kan vara lärorikt.
Romanen Det fria ordet är skriven av en debutant, Johannes Klenell (Natur & Kultur 317 sid.2017) en rikt skäggprydd förläggare som har gjort karriär inom vänsterförlaget Ordfront och kan vänstervärldens miljöer och människor utan och innan.Johannes Klenell har varit redaktör för Ordfronts skämttidning Galago. Förlaget Det fria ordet ger ut en medlemstidning med samma namn, Det fria ordet, böcker av olika slag och den satiriska tidskriften Guano. Allt präglat av organisationens värdegrund – den är för ”allt som är bra” och tror att en ny värld är möjlig. Här lever ett gäng 68or som på ett skepp som stampar och läcker. Idéerna har tagit slut, datorutrustningen är uråldrig, cheferna odugliga och medarbetarna handlingsförlamade.
En unik förmåga att iaktta och tolka vad som händer.
Till förlaget kommer år 2005 en ung praktikant från kulturvetarlinjen vid Karlstads universitet, Jonas Thunander. Han kan mycket lite och är till sin läggning en ensam, lat smygare. Samtidigt har han en unik förmåga att iaktta och tolka vad som händer inom förlaget och världen runt omkring, hur och varför allt går åt helvete. Konflikter och rutten förlagsekonomi för honom till posten som redaktör för Guano och där stannar han ända fram till konkursen åtta år senare. Under tiden misslyckas mängder av fantasifulla och bedrägliga försök att rädda ekonomin och behålla tron på att ”nu ska allt ordna sig”.
”Det fria ordet” är – genom Jonas berättelse – en bred skildring av vänsterrörelsens nedgång och förfall i Sverige och de gamla folkhemsbyggarnas hemlöshet och troskyldiga naivitet. Inom förlaget finns bara en hjälpligt datakunnig med utrustning från 70-talet. När han försvinner har man inte råd med ersättare eller förnyelse. När medlemmar och prenumeranter faller bort finns ingen med kunskap eller erfarenhet av marknadsföring som kan ersätta dem.
Genom hela boken kan man njuta av författarens milt humoristiska berättarstil.
Jag jobbade en tid som konsult för Stockholms-Tidningen innan den lades ner. Det är lite otäckt att i Det fria ordet känna igen den kompakta motviljan mot förändring som rådde inom Stockens säljorganisation. Boken Det fria ordet är skriven som en satir, men det är svårt att veta vad som är påhitt och vad som är rena rama verkligheten. Under alla omständigheter kan man genom hela boken njuta av författarens milt humoristiska berättarstil. Det finns inte så många svenska författare som har behärskat den konsten. Statsrådet-böckernas upphovsman förblev anonym – och han var galnare. Mina tankar går tillbaka ända till Fredrik Cederborghs ”Uno von Thrazenberg” (1810) och ”Ottar Trallings lefnadsmålning” (1818) om man vill hitta motsvarigheter till Det fria ordet.
Jonas har kontakt med en ungdomsvän, den anarkosocialistiske ståupparen Einar. Einar bygger en dramatiskt framgångsrik karriär genom att skriva så oförskämt provocerande och snaskiga inlägg i sociala media att tiotusentals unga Twitterföljare jublar. Jonas läser och lär och med samma teknik i försiktigare form får han satirtidskriften Guano att växa till ett av landets ledande opinionsorgan. Förlaget Det fria ordet går inte att rädda men på bokens sista sida får Jonas ett erbjudande om ett nytt jobb, att etablera Svenskt Näringsliv i sociala medier.
Jag ser med stort intresse fram mot Johannes Klenells uppföljare. Huka er direktörer, nu laddar han om.
Artikeln är skriven av:
Olle F. Ringenson
Olle F. Ringenson har många års erfarenhet från medievärlden med Reader´s Digest, ICA-förlaget, Uppsala Nya Tidning, Stormarknadspress, Sydsvenska Dagbladet, DN, FLT, Dagspressen Marknadsinformation m fl som arbets/uppdragsgivare.