För några år sedan lät Sveriges Kommunikatörer gör en undersökning av kommunikationsfolkets ställning och arbetsuppgifter inom näringsliv och samhälle. I relativt få sammanhang satt kommunikationsspecialister tillräckligt högt upp för att kunna påverka ledningen och få den att göra företaget seriöst lyssnande och transparent. Men den situationen skulle säkert ändras, så många välutbildade kommunikatörer som varje år utexamineras från universitet och högskolor.
Jag tvivlar på det. Kommunikatörens roll har alltmer renodlat blivit att föra ut toppledningens budskap och se till att det inte uppstår någon debatt – intern eller extern – om bonusnivåer eller leveranser och annat stöd till diktaturländer. När SCAs nya, rentvättade ledning förra vintern strök Svenska Dagbladet från sin tidningslista för att visa sitt missnöje med Näringslivs prisbelönade journalister, var det ett solklart skäl för koncernens kommunikations/PR/informationsansvariga att söka nya jobb.
Om man försöker dra sig till minnes de kriser som företagsledningar och politiker har genomgått sedan andra världskriget, så hittar man få undantag (Ingvar Kamprad, H&M) från regeln att huvudpersonernas agerande har gjort krisen värre. ”Håller vi tyst så tappar de intresset” bygger också på en missbedömning. Traditionella media sätter idag in allt större resurser – pengar, skicklighet, tålamod – när de anar lukten av en skandal. Det är grävarna som ger tidningar hopp om att kunna överleva när utredare spår deras snara undergång. Varje mutfälld byggnadsdirektör, varje slirande posthöjdare ger dem folkets kärlek och upplagan säkrad för minst ett kvartal.
”I stället för PR – relationik” heter en bok som kom ut 1969. Den är skriven av Hans Ingvar Hansson, grundare av Relationskonsult AB och framstående auktoritet på området affärsetik i praktiken. Han skrev flera vägledande böcker. ”12 principer för kommunikation” blev hans allra sista i nyutgåva 2007, samma år som han avled 77 år gammal. Relationikboken och de 12 principerna tillsammans är, som jag ser det, allt vad man i en verksamhet behöver för att få igång en givande diskussion om hur företaget eller organisationen ska klara svåra kriser, överleva och växa. Det finns idag ingen vägledare för den som söker hållbarhet – årets modeterm – som Hans Ingvar Hansson.
Tom Peters, supergurun, nu 73 år, blev härom året intervjuad i McKinsey Quarterly (sept 2014). Har du inte hört talas om Tom Peters, så var han medförfattare till ”In Search of Excellence”, den bok om företagsledning som i 20 år höll ställningen som bästsäljare nr 1 över hela världen. För två år sedan tyckte Dr Peters att han hade hamnat lite på efterkälken, så han strök författande och föreläsningar i 18 månader och ägnade sig åt att gå igenom allt som hade skrivit om management på senare år. ”När jag var klar var jag ännu mer förvirrad än när jag började” var hans dystra slutsats. En mycket läsvärd artikel.
Bergspredikan, Immanuel Kants levnadsregler och Hans Ingvar Hanssons böcker på nattygsbordet, konstigare behöver det inte vara att ladda upp för den debatt i kommunikationsbranschen som många har saknat? Vad gör banker och försäkringsbolag som får kundnöjdheten att krympa dramatiskt? Förstår de inte sambanden mellan orsak och verkan? Hur kan folket i städer som Göteborg och Solna svälja jätteskoj i samband med skrytbyggen utan att utkräva politiskt ansvar? Varför kräver inte ens tågresenärerna, de som finns kvar, att få se ett realistiskt program för snabblagning och upprustning av järnvägsnätet?
Och vad gör Sveriges Kommunikatörer, Sveriges Marknadsförbund, Precis, Svenska PR-företagen och deras ledare för att sätta råg i ryggen på sina medlemmar, så att lyssnarfunktionen får en renässans och kritisk information når upp till toppen.
Artikeln är skriven av:
Olle. F Ringenson
Lyssnarfunktionen inom företagsledning och PR hör till de viktigaste delarna av en kommunikationschefs arbete, anser Olle F. Ringenson. Det gäller framför allt när toppledningen visar respekt för medarbetare och omvärld.
