Vi har stängt från 1 april 2020
Keymetrics

Olle F. förklarar: Åk på kongress minst en gång om året

Kongressprogram är ofta tråkiga. 20-minutersrabbel om avlägsna ämnen, knepigt att höra och förstå, alldeles för lätt att nicka till. Ändå är kongresser oändligt populära. Det är där man gör nya bekantskaper eller får tillfälle till ostörda samtal med kunniga kolleger och intressanta kundämnen i en avspänd atmosfär.

Under Ervacotiden var det självklart att man skulle delta i de nordiska reklamkongresserna. Att kunna ta med hustru Tove förhöjde nöjet. Det blev så småningom en vana. Ett gott råd: Försök att så ofta som möjligt dela festliga kongressupplevelser med din partner, även om ni får betala det själva. Det ger dubbelt med roliga minnen.

Försök att så ofta som möjligt dela festliga kongressupplevelser med din partner, även om ni får betala det själva

Av nordiska reklamkongresser minns jag särskilt den i Göteborg 1958. Den styrdes av det akademiska Sveriges första stora marknadsföringsprofet, Ulf af Trolle, professor vid Handelshögskolan i Göteborg. Ulf af Trolle trodde mycket på praktikfallsmetoden vid undervisning – det gör jag med – men deltagarna i en praktikfallsdiskussion måste vara väl pålästa på fallen för att resultatet skulle bli bra. Därför skickade af Trolle flera månader i förväg ut en samling specialskräddade praktikfall, en hel bok, till de anmälda deltagarna. Det lyckades. I varje fall var nivån på de diskussioner som jag hörde eller hörde talas om högre än på någon annan nordisk kongress.

I början av 60-talet började det svenska annonsbyråsystemet spricka i fogarna. Annonsbyråföreningen (AF) hade bara 17 medlemmar med mycket förmånliga provisionsvillkor: 17.65 % på all förmedlad annonsering och absolut förbud mot s k returprovisioner. Ett praktfullt oligopol. Men nu började det ifrågasättas. En alltmer högljudd opinion ville avskaffa provisionerna och i stället ta betalt per nedlagd timme för utfört arbete. 1963 hölls en nordisk reklamkongress i Oslo. Jag hade turen att sitta i publiken när Erik Elinder höll ett laddat föredrag om de nya tankegångarna och blev avbruten gång på gång av visslande och buande ditresta svenska reklambyrådirektörer. Det gav ståpäls att vara med där historia skapades.

Det gav ståpäls att vara med där historia skapades

Under 70-talet omstrukturerades hela annonsbyråbranschen. Små, idérika reklambyråer, ”kreativa shoppar” blev på modet och de stora, traditionella reklambyråerna rasade mer eller mindre ihop. De hade blivit för gamla och för mätta.

På Det Bästa-tiden åkte Alf Sjöberg och jag på de internationella reklamkongresser som ordnades av IAA, International Advertising Association. Deras program var sällan bra, däremot snackades det ofta högstämt om reklammännens ansvar. Från en kongress i Wien minns jag ett lunchtal av Life Magazines annonsdirektör Jere Patterson, en av de värsta blajsarna. Av talet minns jag ingenting men jag kommer ihåg en replik från det bord där jag satt. Bordet var runt och vi var åtta stycken. En av oss var amerikan. Det blev knäpptyst när Patterson hade slutat. Då lutade sig amerikanen fram och sade med ironisk skärpa: ”Gentlemen, I can assure you, he has never been better than today.” Den historien har jag berättat många gånger.
Att dansa wienervals i Neu Hofburg och se Spanska Ridskolan var i alla fall värda Det Bästas pengar. Vi skapade kontakter i varenda paus.

1963 gick IAA-kongressen av stapeln i Stockholm. Jag satt med i programkommittén och bidrog till att locka en rad verkligt förnämliga föredragshållare till Stockholm. Jag blev särskilt god vän med E.B. White, vithårig marknadsföringstänkare på McCann-Erickson och fruktad krönikör i Advertising Age. Vi hade åtskilliga kontakter de närmaste åren, också i New York.

Efter den lyckade IAA-kongressen 1963 fick jag en fråga av den tekniska arrangören om jag hade möjlighet att vara med och rädda en världskongress för psykoanalytiker, som skulle hållas i Stockholm. Hela programmet var i en enda röra så jag jobbade intensivt med att sätta rubriker och skriva presentationer och pressmaterial och under kongressen med att få publiken att hitta rätt och ordna intervjuer med kända föredragshållare. Anna Freud, Sigmund Freuds dotter, var där. När hon, en liten ful gumma, trädde in i en sal, bugade och neg deltagarna nästan löjligt djupt.

När du får en deltagarförteckning i din hand, pricka av vilka auktoriteter eller nyckelpersoner som du skulle vilja träffa

Under de årtionden som har gått har jag vid många tillfällen lagt märke till hur svenska deltagare vid kongresser, inte enbart internationella, har samlats i skaror eller satt sig vid samma bord, hållit ihop. Det är att missbruka kongresskostnader. När du får en deltagarförteckning i din hand, pricka av vilka auktoriteter eller nyckelpersoner som du skulle vilja träffa. Att efter en sådan förstakontakt ta initiativ och söka upp eller bjuda in nya kongressvänner är oändligt mycket lättare än att ta sig in ”från gatan”.

Den 1 april 2020 släckte vi lampan här på Dagens Analys.