När vi skrev om clickbait i en artikel under veckan inkluderade vi ett exempel från Expressen.se. Reaktionen från Expressen resulterade i ett mail till oss där de skriver att artikeln “inte missvisande sett till bakgrunden och hela storyn”. Vi grävde lite djupare och fick fram sanningen.
Att driva läsare genom att förvränga rubriker är en klassiker som vi alla är vana vid. Man läser kvällspressen med en nypa salt helt enkelt. Men i dagens debatt om fejknyheter och medias roll i samhället är det kanske dags att ta tag i rubrikernas magi och utmana mediernas roll.
Läs också: Så kan skolan lära eleverna genomskåda falska nyheter
När vi publicerade en artikel om clickbait använde vi ett exempel från Expressen.se. Klippet handlar om Andreas som just nu cyklar igenom Sydamerika med vännen Axel.
När Andreas cyklade upp för en backe råkade Axel filma och det var tur för på högerkanten kommer nämligen en lokal kille och cyklar om dem. De skrattar och publicerar senare klippet på Facebook.
För att få fler att klicka räcker det tydligen inte att skriva vad som egentligen händer – här blir Andreas omcyklad av en annan kille – utan man måste på något sätt göra ett konststycke och spetsa till det hela.
Resultatet blir som ni ser ovan “Här får den professionella triathleten oväntad konkurrens”. Visst tränar Andreas triathlon, precis så som jag själv gör. Men att titulera sig själv som professionell triathlet vill inte Andreas göra, när vi frågar honom via Facebook.
Det är nämligen ett enormt steg från att träna triathlon till att vara en professionell triathlet, speciellt i Sverige. Det krävs en otroligt målinriktad träning och självklart sponsorer. Sverige har flera duktiga professionella triathleter som slåss om pallplaceringar i tävlingar runt om i världen. Några av de mer kända är Lisa Norden och Patrik Nilsson.
Expressen kontaktar Dagensanalys.se för att berätta att vi har fel när vi beskriver deras artikelrubrik som clickbait. De har nämligen gjort sin research. I mailet hänvisar den ansvarige till flera länkar och välkomnar att läsarna har åsikter om deras rubriksättning.
“Rubriken är inte missvisande sett till bakgrunden och hela storyn (mer info nedan) – däremot innehåller tv-klippet för lite information och helhet.”
I samtal med ansvarige ställer jag frågan – är det inte bättre att ni gör er research först än att ni väntar på att läsarna ska skicka in kommentarer om era artiklar och därefter korrigera dem? För mig tog det 1 timme att ta fram sanningen genom att googla och skicka ett meddelande till Andreas via Facebook.
Det är ett tungt ansvar som vilar på Expressen.se, sajten som vill bli Sveriges största. De måste ju också tjäna pengar genom att locka till läsning. Men är det okej att helt obekymrat skriva osanning?
Under mitt samtal med den ansvarige för artikeln kommer vi tillsammans överens om att rubriken inte är lyckad, eftersom Andreas inte är professionell triathlet. Expressen har haft hela dagen på sig att ändra rubriksättningen. Kl 23:19 kvarstår den som tidigare “Här får den professionella triathleten oväntad konkurrens” – en clickbait som ska locka till läsning.
Samhället borde säga ifrån och bojkotta medier som far med osanning. I det här fallet är det ju inte något jätteallvarligt, då det handlar om en kille som cyklar om en annan och en rubrik som knappast förändrar världsläget, men vart går gränsen? Hur vet läsarna när kvällspressen skriver sanning eller osanning? Ska det verkligen krävas att läsarna reagerar innan kvällspressens journalister gör sitt jobb? Tänk om kvällspressen själva tappar bort sanningen bland rubriker som “Så fixar du slät hy – utan botox” eller “Utan föreningslivet skulle bara rika barn få idrotta”.
Grundproblemet är att hela internetaffären baseras idag på klick. Det viktigaste för kvällspressen är att driva trafik till sidor som är dekorerade med annonser. Det är annonser överallt i olika format och med olika tekniska lösningar – annonser som tar över hela sidan, annonser som följer med när man scrollar och annonser som rullar i bakgrunden. Relationen annonser och klick till sidorna trumfar nämligen all journalistik. Journalistiken är helt enkelt bara en ursäkt för att driva trafik till annonserna. Och då blir det “olyckliga rubriker” ibland.
För att slippa reklamen har läsarna installerat reklamblockerare. Nu är det dags att någon uppfinner en osanningsblockerare. Fast då skulle ju kvällspressens sajter gapa lika tomma som Svenska Kyrkan.
Gilla Dagensanalys.se på Facebook!