En nyligen publicerad studie från Australien visar att människor känner sig som mest nöjda med livet före 20 års ålder och efter 65 års ålder. Oro kring pengar, stress kring familj och karriär gör att människor under 40 års tid känner sig mindre nöjda med sina liv. Först när du börjar fokusera på andra saker än jobbet, exempelvis din fritid, som du blir mer nöjd med ditt liv.
Det är deprimerande läsning som Dr. Ioana Ramia presenterar, men hennes studie visar tydligt att livet mellan 20 och 65 innebär stress och slitningar. Men, menar hon, det finns positiva saker att se fram emot. Efter att jobbet slutat vara vår huvudsakliga dagliga verksamhet ökar känslan av hur nöjda vi är med våra liv.
Studien pekar även på att personer är som mest nöjda strax före de får sitt första barn. Känslan av att vara nöjd är sedan som lägst mellan att barnet är fött och når 6 års ålder. Däremot fortsätter de låga nivåerna av nöjdhet fram till pensionen.
I min värld genererar detta två intressanta frågor:
- Varför slutar vi vara nöjda i samband med att vi får barn?
- Varför verkar den ökade graden av nöjdhet vara kopplad till vårt arbetsliv?
Utan att ha några vetenskapligt belagda resultat så har jag en teori om vad detta beror på. I samband med att du skaffar barn så sker en stor förändring i vad som är viktigt i livet. Tidigare har fokus legat på din signifikanta partner och din karriär. När du får barn blir plötsligt familjen och barnets väl ditt centrala fokus och du spenderar gärna maximalt med tid med ditt barn.
Däremot hindras du i detta av det faktum att du behöver gå till ett jobb. Anledningen är självklar, du behöver en inkomst för att kunna försörja barnet, men du börjar ändå förknippa jobbet med att hindra dig från att umgås med ditt barn. Det gör att du på ett undermedvetet plan börjar känna att jobbet står mellan dig och det du vill göra.
Känslan minskar sannolikt med tiden, i synnerhet som barnen växer upp och blir mer självständiga. Men känslan av att jobbet är ett hinder finns kvar och inte förrän du går i pension blir du fri att disponera din tid som du vill.
En möjlig lösning skulle kunna vara att försöka hitta mer flexibla arbetssätt i samband med det första barnåret. Det är då livet är som mest hektiskt, och många har pratat om de jobbiga småbarnsåren som ju inte blir lättare av att lämna barnet för att gå till jobbet. Men finns det möjlighet att under en period arbeta mindre eller fördela föräldrapenningen så att arbetsdagarna blir kortare så kanske känslan av att jobbet hindrar dig från att umgås med ditt barn minskar. Resultatet skulle kunna vara att du helt enkelt känner dig mer tillfreds och att du får tid till det som plötsligt blivit viktigast i ditt liv.