Kan ni ibland känna att det svårt att hitta den där personen som är mitt i prick på alla möjliga sätt? Personen som är sockerpudret på kladdkakan eller mjölkskummet på latten? Det är otroligt svårt att hitta rätt kompetens till rätt arbetsuppgifter – ibland blir det helt fel och ibland faller allt på plats.
Magkänsla och pussel
Ibland verkar det som att vissa kan lukta sig till rätt personer – företag som bara banar väg och hittar precis allt de behöver. Det måhända vara så att företaget har haft några misslyckade rekryteringar men att det inte är förrän allt faller på plats som man offentligt stoltserar med det, men jag får ändå en känsla av att vissa bara vet. Magkänslan styr valet av personer och allt bara pusslas ihop från en bit till tusen på kort tid. Det är svårt att inte bli lite avundsjuk, men samtidigt kan jag se det som en utmaning att faktiskt försöka uppnå detta själv.
Nu är det ju inte så enkelt att det bara är att ta på sig rekryteringsnäsan, surfa ut på Arbetsförmedlingen och lukta sig till kandidater. Det är inte heller speciellt lämpligt att bara nosa upp folk på mingel eller föreläsningar som inte är inriktade på rekrytering. Lite finkänsliga måste vi vara.
Headhunting
Det finns väl en anledning till att folk headhuntar, det vill säga kontaktar anställda på företag och försöker rekrytera över dem till sin verksamhet. Det är en bra väg att gå men det kan också bli ganska dyrt då företaget som försöker locka befinner sig i en situation där det oftast handlar om att ge ett väldigt bra erbjudande för att det ska kännas angeläget att byta arbete.
Ny och färsk
Sen har vi nyutbildade som stormar ut från skolan med ambition och motivation i topp. Jobbflaggan viftar frenetiskt och alla nyinlärda kunskaper bubblar och bara längtar efter att få utlopp på en digital avdelning. Ja, kära nån vad den känslan fortfarande känns bekant. Jag minns det som igår när jag höll mitt examensarbete, godkändes, sökte jobb och fick mitt första jobb. Hej arbetslivet, nu ska jag ta er med storm. Nackdelen med nyutbildade är just att all kunskap är färsk. Det är få som har fått möjlighet att testa sina nya idéer och samla på sig erfarenhet från andra i branschen och också fått möjligheten att först göra fel men sedan omvandla det till rätt. Fast samtidigt är det ibland ny och färsk kunskap som ger de bästa idéerna.
En programmerare kan ha sysslat med programmering och utveckling sedan bebisstadiet men när det gäller det digitala är det inte lika enkelt att börja träna förrän man är lite äldre. Dels för att de sociala plattformarna har åldersgränser men också för att till exempel uppföljning och analys av digitala kampanjer kanske inte är så enkelt om man inte själv driver ett bolag.
Seniorerna
Sen kommer vi till personerna som arbetat länge inom branschen. Frågan man alltid ställer sig är: har personen hållit sig uppdaterad eller lever personen kvar på gamla meriter? Lever personen kvar då Lunarstorm var hett eller när modem fortfarande var den digitala vägen ut, eller har man faktiskt sett till att följa utvecklingen? Detta brukar förvisso visa sig ganska snabbt om man under anställningsintervjun ställer några aktuella frågor. Pratar personen Snapchat är vi på banan, pratar vi Alta Vista är det bye bye.
Kompetens finns i alla former och smaker, precis som glass – det gäller bara att hitta rätt glass som hela tiden jobbar på formen och inte smälter bort på vägen. Engagemang, tillit och kunskap är tre viktiga smaker att fylla våffelrånet med. Hittar man sedan strösslet som bara sätter allt på plats så ska man vara glad. Det episka strösslet är svårt att hitta, men det går. Lite tur, lite skicklighet, mycket nätverk.