Möjligheten att skicka elektronisk post mellan datorer må ha funnits ända sedan 1971, men när jag tog mina första steg in i arbetslivet i slutet av 80-talet, var det fortfarande en ouppnåelig och okänd dröm för de allra flesta. Jag hade förmånen att få ett jobb under, långt under, den karismatiske Jan Carlzon på det SAS som ännu med rätta såg sig som ett världens bästa och mest innovativa flygbolag.
Datorerna vi arbetade vid var sammankopplade med varandra över världen i ett sinnrikt system som jag först många år senare skulle känna igen som ett slags internet, ett begrepp som ytterst få hade hört talas om på den tiden. För den som är född på 90-talet eller senare kan det vara svårt att förstå den oerhörda fascination detta väckte hos mig som teknik- och kommunikationsintresserad, men jag kan fortfarande känna djupt inne i mig hur priviligierad jag var som fick uppleva detta i en tid när fax var höjden av teknologisk innovation.
Allra mest fascinerad var jag över den meddelandefunktion som jag knappt tio år senare skulle komma att återuppleva som e-post. Jag minns ännu den eufori jag kände över att jag löste avancerade problem med vilsekommet bagage tillsammans med en kollega i New York, bara genom att skriva meddelanden när jag var på jobbet och hon låg och sov och som hon hade besvarat innan jag var på jobbet igen nästa dag. Detta var en tid när mänsklig kommunikation på distans mestadels sköttes via telefon, vilket starkt begränsade kommunikationen med andra kontinenter, särskilt i öst-västlig riktning. Att ha direktkontakt med en kollega i USA var stort, oerhört stort!
I all sin enkelhet visar den här episoden på vad det är som gör e-post som verktyg så unikt och så användbart: tidsflexibiliteten. Ett meddelande förflyttar sig så snabbt som det någonsin är möjligt, men kräver inte någon som helst snabbhet av vare sig avsändare eller mottagare. Var och en kan ta sig den tid hon behöver för att skriva, reflektera, läsa, tänka efter och svara. I en värld där tid ofta är vår knappaste resurs och alla ständigt är på jakt efter de bästa verktygen och tankarna för time management, är detta en närmast ovärderlig tillgång.
E-post är också svåröverträffat när det gäller format och innehåll. Ett meddelande kan vara bara ett enda ord, men det kan också innehålla massor av text, bilder, dokument, ljud, bild etc. Du kan svara på det omedelbart med en knapptryckning, men du kan också väldigt lätt spara det på olika sätt och ha användning för det under lång tid och i många situationer. På köpet får du en lättåtkomlig dokumentation av de konversationer du har haft, något som gör att det slår ut den annars ypperliga röst-telefonen i affärsrelationer. Ändå kostar det inget att använda det och alla som kan läsa och skriva någorlunda kan ha glädje av det.
Enkelheten och frånvaro av kostnader gav oss tidigt ett hot mot epostens effektivitet som vi fortfarande kämpar med att hantera: spam. Fortfarande riskerar viktiga meddelanden att drunkna i floden av tiggarbrev, porr-reklam och nyhetsbrev vi aldrig bad om att få, men de flesta av oss har nog lärt oss att hantera de oönskade mejlen på ett hyfsat effektivt sätt. Det nya hotet känns som en värre utmaning.
I takt med att e-posten för allt fler människor har tagit steget in i de smarta mobilerna, har mediets fundamentala och unika fördelar försvagats. E-post är inte längre de meddelanden vi svarar på när det passar oss, som vi sparar tills vi har en lämplig stund att ge dem den tid som innehållet motiverar och som vi ger den eftertanke som avsändaren förtjänar. E-post har för många blivit ännu en i raden av snabba meddelandefunktioner vid sidan om SMS, Facebook, Twitter och flera andra som jag inte ens har hört talas om. Pling i mobilen, läs direkt, svara direkt eller inte alls, glöm bort lika fort!
Innehåller e-post-meddelandet en bilaga: skit i den, mobilen kan ändå inte öppna den. Har avsändaren ställt tre frågor: svara bara på en, så att det inte tar längre tid än om jag svarade på ett SMS. Istället för att leta fram ett gammalt mejl med den information jag söker – oerhört lätt på en dator, rätt så knöligt på en telefon – naggar jag lite på någon annans tid genom att skicka frågan i ett nytt mejl. Och om personen inte svarar snabbt nog – typ inom ett dygn – förutsätter jag, helt rimligt, att vederbörande missat min fråga och skickar den igen.
Följden blir minskad effektivitet, mer tidsåtgång, mindre eftertanke och analys, kortare kollektivt minne och ingen unik plattform för de meddelanden som är så viktiga att de kan vänta. Kort sagt, ungefär som det var på den tiden som ingen av oss i Europa har upplevt, innan det skrivna ordet blivit var mans egendom och verktyg.
Det är svårt att se hur vi skulle kunna hejda en utveckling som drivs av miljarder människors behov, önskemål och begränsningar och som får bränsle av en teknikutveckling som är allt igenom positiv. Men om det är några som borde kunna och vilja driva utvecklingen, så är det de som är så begåvade och intresserade att de läser dagensanalys.se. Vi borde ha ett intresse av att det unika och intelligenta kommunikationsverktyget e-post inte degenererar till en simpel ögonblickskanal bland många andra, som redan slåss om vår dagliga och stundliga uppmärksamhet mer än tillräckligt.
Kolla gärna av din e-post i mobilen och svara på de enkla meddelandena direkt om du vill, men se till att du senare, i lugn och ro, läser alla meddelanden av betydelse i en dator. När du svarar på ett mejl, läs både frågan och ditt eget svar en extra gång innan du klickar på Sänd. Ju mer avancerad frågan är, desto längre ska du vänta med att svara och desto fler gånger ska du läsa mejlet innan du gör något med det. Slutligen, behandla din e-post med den respekt som det här fina verktyget förtjänar. Välj dina mottagare och dina ord med omsorg. Spara den information du tar emot på det sätt den förtjänar och som du och avsändaren har nytta av.
Framtiden kommer att tacka oss om vi låter e-posten fortsätta att vara det som den var ämnad till!