Vi har under de senaste tvåhundra åren i Sverige lärt oss att det är viktigt att vara rationell och bete oss på ett korrekt och sansat sätt. När alla är lugna är det lätt att vara empatisk och sätta sig in i andras situation. Det är när du kommer i kontakt med starka känsloyttringar som det bli betydligt svårare.
Svenskar är internationellt sett betraktade som reserverade, lugna och rationella. Vi beter oss på ett sansat sätt och brusar sällan upp. Men när en vuxen person visar starka känslor händer däremot något märkligt. Då drar vi oss undan och blir oförmögna att hantera situationen. Plötsligt är vi inte alls så rationella och korrekta, för det lämpligaste beteendet i den situationen hade varit att visa empati.
Men vad är då empati? Helt enkelt förmågan att sätta sig in i den andres situation, men fortfarande hålla den andres känslor skilda från sina egna. Genom det kan vi stötta och hjälpa den andre i svåra situationer, och uttrycka glädje över andras framgång utan att känna avund. Men när vi stöter på översvallande glädje, storgråt eller stark ilska hos vuxna människor blir vi snarast förlägna och skäms lite. ”Så kan man ju inte bete sig” viskar vi sinsemellan och går iväg.
Läs även: Empati och Sympati – liten skillnad med stor effekt
Att empati är viktigt talar både forskning och sunt förnuft för, det finns mycket att vinna på att förstå och bekräfta andras känslor. Det är vår empatiska förmåga som bygger starka relationer och skapar tillit och trygghet. Men varför blir det svårare när känslorna är starkare?
Starka känslor bryter lättare ner de barriärer vi har kring våra känslor och aktiverar automatiskt våra egna känslor. Det är då vi upplever sympati. Sympati är när vi inte längre kan hålla den andres känslor skilda från våra egna, och vi går in i den andres upplevelse. Om du själv är ovan vid starka känsloyttringar blir det hela en obehaglig upplevelse där du känner att du tappar kontrollen.
Tittar vi till andra kulturer är starka känslor i flera fall vanligare, att vara ledsen när svåra situationer inträffar, eller hoppa och skutta av glädje vid framgång är ett sätt att knyta an till andra och skapa en samhörighet. Genom känslor kan vi knyta andra människor närmare, något som inte kan skapas genom helt rationella beteenden. Att likt en robot bara ge adekvat respons kan visserligen inge en känsla av respekt, men inte tryggheten att diskutera svåra situationer eller skapa en nära relation.
Läs även: För att tänka rationellt måste du vara Emotionell
Så kanske behöver vi bli bättre på att visa känslor, och även finna samvaro och närvaro när andra visar starka känslor. Genom att våga balansera närmare kanten till sympati kan vi faktiskt öka vår empati och skapa ett samhälle med större tillit, trygghet och samvaro. Du kanske helt enkelt skulle kunna känna dig mer bekväm om du fick gråta när du var ledsen, skrika när du var arg och tjoa när lyckan stod dig bi. Helst utan att människor i din omgivning himlar med ögonen och viskar om att du nu blivit alldeles galen.