Tänk att det är över 11 år sedan som första iPhone såg dagens ljus. Mobilen som förändrade verkligen allt. Visst har det skett små steg sedan dess, men inga innovationer som får en att häpna.
Vi kan betala med våra mobiler genom små chip. En innovation som Japan var ljusår före med. Vi kan använda GPS, något som vi kan tacka amerikanska krigsmakten för. Vi skickar SMS (och som vi fortfarande gör) och tar bilder.
Visst är det finurligt med Face-ID. Fast i ärlighetens namn så är det något vi kunde undvara. Visst är det great med fingerprint ID men det är också något vi skulle kunna leva utan. Förutom det och det där NFC-chippet så är det inte mycket nytt. Skulle vara AR då, men det är ju ingen som egentligen fattar hur man ska använda funktionen eller ha den till.
Så här såg första iPhone ut:
Så vad har hänt sedan Steve Jobs lanserade första versionen av iPhone? Större eller mindre skärmar, bättre batteritider (typ), snabbare processorer, mer lagringsutrymme och så vassare kameror. Men det har egentligen inte hänt något revolutionerande nytt – så som iPhone var när den lanserades. Ingen har lyckats knäcka idén och med den slå Steve Jobs uppfinning som numera huserar i varje persons ficka.
Så här står vi 11 år senare och i princip använder samma mobil som Jobs och hans team innoverade. Samtidigt grävs det tunnlar för Hyperloop, eldrivna bilar skickas till rymden och Magic Leap fortsätter att lova något “magic”.
Apple har gått från att vara en innovatör till att kopiera det som andra redan gör (fast med en flärp). Samsung producerar större och större mobiler. Stackars Sony försöker hänga med genom att använda sin kamerateknik. Google försöker sätta ribban med sina Pixlar men ingen av dessa är i närheten av att skapa något nytt, något briljant och något som revolutionerar världen. Det är tråkigt helt enkelt.
Tänk om Jobs fortfarande hade varit vid liv. Då hade vi minsann fått se något genuint och fantastiskt på scen i Apple Park.
Jag tror inte att Steve var smartare än någon av de andra smarta personerna. Det som skiljer honom åt från mängden nördar är att han vågade tänka på sin innovation först och lönsamheten därefter. Det är vad vi behöver mer av – personer som vågar blicka bort en stund från sista raden.