Jag har alltid stöttat valfrihet, flexibilitet, öppenhet och användarvänlighet i mitt val av elektronik. Därför har jag ratat Apple iPhone sedan jag provade den första versionen av mobilen 2007. Det var för mycket Steve Jobs i den mobilen – han styrde hela upplevelsen med järnhand.
Så snart Google utvecklade Android och mobiltillverkare som Motorola, LG, Sony med flera hängde på trenden kändes det som att deras förhållningssätt till elektroniken var mer för mig. Mobilen kunde anpassas och den kändes öppen. Framförallt behövde jag inte använda den där “#%&”## iTunes för att flytta på musik, bilder och andra filer i mobilen. Jag verkligen hatade iTunes som strulade så enormt varje gång jag skulle göra något.
Sedan Androids födelse har jag varit en hängiven användare av operativsystemet i olika förpackningar. Jag har haft mobiler från Samsung och nu senaste från Sony. Samsung är bra men även de försöker kladda i mobilerna genom att addera sitt dåliga Touch Wiz system. Varför inte bara låta Android vara Android?
Det som fick mig att tänka om och vilja testa iPhone igen var min senaste upplevelse med mobilen Sony Xperia Z3 Compact. Paketeringen av den mobilen tycktes vara ypperlig. Sony har inte kladdat ned Android så väldans mycket, de har även gjort mobilen vattentät, dammtät och stöttålig. Men det var formatet och batteritiden som fick mig att vilja ha den mobilen. Gillade helt enkelt hur den låg i handen och att batteriet på riktigt höll i två hela dagar.
Efter ett år av vanlig användning lossnade skärmen från sitt fäste i skalet, gummit runt laddningsluckan föll bort, högtalarna sprakar och uttaget för mina hörlurar slutade fungera. Sony tillverkade en riktig skitmobil och jag blev bitter. I min bitterhet över att mobiler antingen ramlar itu, är för stora, för tunga, eller adderar sina egna operativ ovanpå Android började jag titta på Apple iPhone igen. Det som fick mig att betala 8 595 kronor för en iPhone 6S var känslan i handen.
Hygienfaktorerna fanns i mobilen: Batteriet är godkänd, kameran är bra, musikspelaren bättre, wifi lagom snabbt och operativsystemet helt enkelt lirar med alla funktioner på ett mycket bra sätt. Men det var formfaktorn som gjorde att jag efter åratal valde att överge Android för att återigen testa iPhone. Den ligger helt enkelt rätt i handen och den känns sådär lagom. Att jag också slipper iTunes för det mesta är en bonus likaså är alla accessoarer som finns att köpa.
Så summa summarum är iPhone inte lika töntig som den en gång varit, även för en tech-intresserad kille som mig själv. Jag tänker ge mobilen en chans och uppdaterar den här artikeln om ett år när jag använt den i vått och torrt.