Bandbredd (engelska: bandwidth) är ett mått på en kommunikationskanals kapacitet att överföra data. Inom datakommunikation anges bandbredd ofta i bit per sekund (bps), vilket beskriver hur mycket data som kan överföras per tidsenhet. Ju högre bandbredd, desto mer data kan överföras samtidigt, vilket möjliggör snabbare och mer effektiv kommunikation.
Ursprung och Användning
Begreppet bandbredd kommer ursprungligen från radiotekniken, där det syftar på det kontinuerliga band av frekvenser som en radiosignal upptar. För att en radiosändning ska fungera korrekt krävs det att den har tillgång till ett visst frekvensområde, inklusive de närliggande sidobanden, för att säkerställa att signalen är tydlig och fri från störningar. Ju högre ljudkvalitet man vill uppnå, desto bredare måste detta frekvensband vara.
I nätverksteknik har termen bandbredd anammats för att beskriva mängden data som kan överföras genom en digital förbindelse. Begreppet används också för att beskriva internetanslutningar, där hög bandbredd möjliggör snabbare nedladdning, streaming och andra internetaktiviteter. Termen bredband är ett direkt resultat av denna utveckling och refererar till internetanslutningar med hög kapacitet.
Skillnaden mellan Bandbredd och Hastighet
Det är viktigt att skilja mellan bandbredd och hastighet. Medan hastighet kan antyda hur snabbt data förflyttas, beskriver bandbredd snarare hur mycket data som kan förflyttas på en gång. En snabb internetanslutning beror på hög bandbredd, inte nödvändigtvis på att data förflyttas snabbare i sig.
Sammanfattning
Bandbredd är en central term inom datakommunikation som beskriver kapaciteten att överföra data. Begreppet, som har sitt ursprung i radioteknik, har blivit avgörande för att förstå och beskriva kapaciteten hos moderna digitala nätverk och internetanslutningar. En hög bandbredd är nödvändig för att kunna hantera stora datamängder och säkerställa snabb och effektiv kommunikation.