I samband med att bilder som visade att färre närvarande under Donald Trumps installation än Barack Obamas 2009 spridits bland medier världen över så gick man från Vita Husets håll ut med uppgifter som pekade på rekordantal besökare. När man ställdes mot väggen om uppgifternas sanningshalt svarade man med att man uppgett “alternativa fakta”. Vad blir konsekvenserna av sådant?
Comparing the crowds at Donald Trump’s and Barack Obama’s inaugurations https://t.co/Ip6UwbzinI pic.twitter.com/jClpwd4uWa
— The New York Times (@nytimes) 21 januari 2017
Att förtroendet för de styrande riskerar att sjunka avsevärt i takt med att man inte ens vågar erkänna sina egna misstag, det säger nästan sig självt. Men vad händer när ledningen för världens mäktigaste land inte ens erkänner direkta felaktigheter – utan kallar lögner för fakta?
Det är Trumps pressekreterare Sean Spicer som först gick ut med en rad direkt felaktiga förklaringar till mängden närvarande – något som efteråt, av Trumps rådgivare Kellyanne Conway dagen efter förklarades som “alternativa fakta”.
“Alternativa fakta”. Många av våra läsare har säkert läst några av de artiklar kring vikten av ärlighet och transparens inom marknadsföring. Ett företag eller ett varumärke som upptäcks fara med osanning och uppfattas som oärliga – vare sig det gäller deras reklam eller förehavanden – kommer att se sina försäljningsresultat falla.
Läs mer: Video: Expedias rörande reklam trotsade Donald Trump med ett rättframt budskap
På så sätt straffar synden ofta sig själv – och om inte detta räcker så finns det (i demokratiska länder) gott om lagar kring detta, som ska hålla oärliga aktörer på marknaden i schack. Men hur ska man förhålla sig till en president som redan dagen efter sin installation beter sig oärligt?
Alla ljuger, men vad händer när man vill täcka över sina lögner med ännu värre lögner? Hur kan lögner presenteras som “alternativa fakta”? Om inte ledaren för USA ens kan försöka uppföra sig enligt gängse moraliska regler – hur kan vi då förvänta oss något annat från andra inflytelserika personer? Företag?
Det är många frågor, men inga frågor.
Conway sade att Vita Huset kan känna sig tvingat att “omvärdera sitt förhållande till medierna” – alltså begränsa deras tillträda till bland annat pressträffarna. I takt med att media inte längre kommer kunna belysa sanningen fritt (utan istället tvingas återges “alternativa fakta”) – vad återstår då?
Underhållning?