Hjälp oss att fortsätta driva Sveriges bästa nyhetsplats för digitala marknadsförare. Donera här

”Om momsen för medier harmoniseras ger det 19 kronor mer per intjänad digital hundralapp”

Bästa hjälpen som statsmakterna kan ge hårt pressade medieföretag är sänkt moms på digital journalistik. Då kan företag som börjar hitta lösningar på problemen få råd att snabbt genomföra nödvändiga investeringar. Det är ett av många konstruktiva förslag som Jonas Nordling, styrelseordförande för Sveriges Journalistförbund, vill föra in i debatten om krisen i medievärlden och journalistyrkets framtidsmöjligheter.

De senaste fem åren har varit fyllda av motgångar för pappersmedia.  Det har kostat mycket att digitalisera. Samtidigt har den traditionella annonsförsäljningen minskat närmast katastrofalt. Hur hårt har det drabbat det normala arbetet på en tidningsredaktion? Vilka har följderna blivit för enskilda journalister?

”Omställningarna på mediemarknaden har pågått under flera decennier och har löpande påverkat det redaktionella arbetet. Många privat finansierade medieföretag i Sverige har påverkats negativt och tvingats nedmontera sina organisationer långt mer än vad som vore naturligt utifrån t ex effektivitetsvinster pga ny teknik,” svarar Jonas Nordling.

Har nedskärningsvågorna lugnat ner sig eller upplever journalisterna fortfarande risken att förlora jobbet som hög?  Eller att få arbetstiden nedskuren? Eller att tvingas söka om sin fasta anställning? Hur ställer sig Journalistförbundet till den – som jag har uppfattat det – allt vanligare metoden att demonstrera makt?

”Den svenska modellen skapar idag inte tillräckliga drivkrafter för arbetsgivare att investera i medarbetarnas kompetensutveckling”.

”De flesta medieföretag har nått de kritiska gränserna då arbetet inte går att genomföra överhuvudtaget vid ytterligare nedbemanning. I de fall ekonomin trots detta inte går att rädda väntar med andra ord nedläggning. Förhoppningsvis blir sådana effekter dock fåtaliga. Det mesta tyder på att flera mediehus nu har nått stabila, om ön blygsamma, normalnivåer. Det gäller dock inte alla aktörer på marknaden.
När det gäller synen på kvalifikationskraven på tjänsterna, som jag antar avses med frågan angående att tvingas söka om sina tjänster, så är det ett växande problem på svensk arbetsmarknad i stort, bl a på grund av den tekniska utvecklingen där dagens modell inte riktigt skapar tillräckliga drivkrafter för arbetsgivaren att investera i medarbetarnas kompetensutveckling”.

Unga journalister klagar i en del fall över att de tvingas acceptera den ena visstidsanställningen efter den andra. Men då måste de hoppa från arbetsplats till arbetsplats eftersom reglerna (eller praxis?) inte tillåter en ny visstidsomgång på samma arbetsplats. Är det här en situation som alla måste svälja när ekonomin är pressad?

”Visstidsproblematiken i mediebranschen är delvis kopplad till ett överutbud av arbetskraft. Arbetsgivaren missbrukar regelverket så länge det finns medarbetare att missbruka. I de områden där det nu uppstår en brist på journalister kommer inte företagen ha råd att syssla med s k utlasning”.

Alla förefaller vara eniga om att journalistik av hög kvalitet och digital utveckling är nödvändiga för att tidningsutgivarna ska kunna överleva. Journalistutbildningen vid universiteten är sedan flera år inne på de linjerna. Men hur ser det ut i stort sett på redaktionsgolven?  Har kompetensnivåerna höjts tillräckligt för att göra äldre journalister konkurrenskraftiga på framtidsområdena? Eller är det digitala tredjedelssamhället ett växande problem?

”Det krävs alltså en ny arbetsmarknadslagstiftning när det gäller rätten till kompetensutveckling. Frågan är bara vem som först vågar driva den frågan”.

”En laglig skyldighet att erbjuda kompetensutveckling och facklig rätt att på riktigt påverka utbildningsinsatser skulle förskjuta maktbalansen positivt, inte minst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Arbetsmarknadens totala kvalifikationsnivå skulle antagligen höjas.”

”Men alla som har försökt väcka frågan om ett ökat fackligt inflytande angående kompetensutveckling vet att det är en stängd dörr. Arbetsgivarna vill gärna prata om hur staten ska bidra, och att facket ska underlätta turordning. Men väck frågan om att någon annan än arbetsledningen skulle kunna bestämma över budgeten för medarbetarnas utveckling så får du se var de riktiga problemen finns i den svenska modellen.”

”Det är hög tid att skifta fokus på den här diskussionen. Den nödvändiga kompetensutveckling som vår kunskapsintensiva arbetsmarknad kräver bromsas just nu av bristfälliga krav på arbetsgivarna. Det är inte LAS som är problemet, utan en närmast obefintlig lagstiftning som inte sätter press på företagen. Det krävs alltså en ny arbetsmarknadslagstiftning när det gäller rätten till kompetensutveckling. Frågan är bara vem som först vågar driva denna fråga.”

I allt fler medieföretag har den redaktionella ledningen och affärsledningen slagits ihop till en Publisher-topp. Hur ser du på den utvecklingen? Traditionellt har redaktionerna styrt sig själva – men nu har de flesta yngre ledare en businessutbildning. Löser det problemet?

”I grunden tycker jag förstås att utgivaren ska återfinnas på redaktionen. Själva titeln på utgivaren är dock mindre intressant. En utgivare som också är ansvarig för siffrorna behöver inte vara dåligt, men ställer stora krav på integritet. I slutändan handlar det om vilken raison d’etre som gäller för verksamheten: Bedriver vi journalistik för att tjäna pengar, eller tjänar vi pengar för att bedriva journalistik? Kan företaget svara på det, så brukar ledningsstrukturen också byggas därefter. Problem uppstår främst om företaget har en kluven bild av sitt reason to be”.

”De olika försök att skapa gråzoner kring kravet på annonsmärkning har inte varit bra för någon”.

Den regel som har gällt i många år är att annonser ska vara tydligt markerade och inte efterlikna redaktionell text. Med införandet av nya annonskategorier Content och Native, har journalistik och reklam närmat sig varandra. Resultatet syns varje dag i tidningarna. Är det en bra eller dålig utveckling? Är mer jobb för textskrivare ett värde som väger tyngre än att fler annonser kan uppfattas som  redaktionell rådgivning”?

”De olika försök att skapa gråzoner kring kravet på annonsmärkning har inte varit bra för någon. Konsumenterna blir förvirrade och medieföretagen tappar trovärdighet. En viss förbättring har skett, inte minst under bilan då regeringen tillsatte en utredning som kunde leda till skärpt lagstiftning. Nu blev det till slut inte så, men att utredningen överhuvudtaget tillsattes var ett tydligt misslyckande för mediebranschen. Och här finns fortfarande mycket att ta tag i. Vad betyder egentligen ‘I samarbete med’ eller ‘Sponsrat av’ när du väljer en sådan märkning istället för Annons? Det förtjänar konsumenten att få veta”.

Är du bekymrad för läskunnighetens framtid. Nu menar experterna att mobilen är på väg i snabb takt att bli ett huvudmedium för män och kvinnor under 30 år. Är det en realistisk bedömning?  Vad kan medieföretagen gör för att bidra till att bromsa den utvecklingen? Vad kan den innebära för viktiga samhällsfunktioner?

”Konsumenternas beteenden förändras utifrån tekniken. Journalistiken har lyckats transformera sig till både ljud och bild de senaste hundra åren utan att tappa sin roll. Varje nytt format kräver ny förpackning för redaktionerna, och i dagens medielandskap är det måhända en större utmaning än någonsin tidigare. Men att vi kan göra relevant journalistik även för mobilanvändare håller jag för självklart. Självklart påverkas läsandet om allt fler konsumerar rörlig bild eller ljud framför text. Men för journalistiken måste det primära vara att hålla folk informerade och upplysta i sig, oavsett vilket format de väljer”.

Tidningsföretagens komplettering med e-tidningar och andra onlinebaserade konkurrensåtgärder, har de lyckats hittills? Kan det i framtiden innebära att journalistiken räddas?

”I takt med att annonsaffären tas över av den digitala ekonomins winner-takes-it-all-bolag så är medieföretagen hänvisade till att få en starkare koppling till s k paid content. Och då är olika digitala betalningsmodeller nödvändiga för att balansera det print-tapp som inte går att påverka. Den digitala prenumerationsmodellen har visat sig slagkraftig för flera aktörer, inte minst tack vare effektiva betalningsmodeller. Dessa nödvändiga intäkter måste emellertid växa betydligt för att branschen kan andas morgonluft på riktigt. En viktig politisk åtgärd som skulle betyda extra mycket just nu då flera aktörer börjar hitta rätt är en sänkt moms på digital journalistik. I dagsläget är den nitton procentenheter högre än motsvarande tryckta material. En harmoniserad moms för journalistik skulle alltså ge medieföretagen nitton kronor mer för varje tjänad digital hundralapp. En sådan reform skulle ge precis den skjuts som branschen just nu behöver, och vara av mycket större vikt än presstödet”.

Finns det några bra skäl för en journalist – eller en medieägare – att känna framtidstro?

”I en demokrati finns det alltid en framtid för journalister. För att kunna ta ställning som medborgare behöver du redaktionella tjänster. Däremot lär dessa tjänster inte se likadan ut imorgon som de gör idag, precis som 1800-talets medieprodukter inte funkar nuförtiden. En del aktörer har överlevt genom seklerna, andra inte. Nya aktörer startar upp när vita fläckar på efterfrågekartan uppstår, och gör de rätt så överlever de, annars inte. Så fungerar det med fri press och det är ju så vi vill ha det”.

Fler artiklar i vår serie om Framtidens Journalistik:

”Kvalitetsjournalistik är vad morgondagens mediekonsumenter gärna betalar för”
Styrelseordförande i Sveriges Annonsörer: ”De måste vara relevanta och avvikande”

En av Sveriges mest erfarna medieforskare: ”Det är inte läsningen som dör ut, det är läsvanorna som förändras”
Vad kan hända nu – efter Bonniers köp av Dagens Media?
”För att trygga journalistikens överlevnad arbetar vi för att skapa rättvisa och lika skatteregler”
Google och Facebook på väg att krossa Sveriges tidningar

Artikeln är skriven av:

Olle F. Ringenson

Olle F. Ringenson

Att vara marknadsledare har sina risker, Ju mer man har byggt murar, skrivit på avtal och förbindelser, investerat kapital, desto mindre rörlighet har man kvar. Att snabbt kunna ändra strategi kan vara nödvändigt för den som vill överleva.

Skriv en kommentar

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>