Keymetrics

Olle F. förklarar: Vad man minns allra bäst

En hel del nyttig kunskap kan man skaffa sig här i livet genom att läsa bra böcker, både jobbiga och lättsmälta. För en bok med budskap anstränger man sig gärna, likaväl som man njuta av en målande beskrivning. Skönlitteratur och fack i behaglig blandning utvecklar vår läsförmåga.

Att vaska fram guldkornen i tidningar och nyhetsbrev går allt smidigare, så att djuplästiden kan användas på ett meningsfullt sätt. Därför är det så viktigt att läskonsten bevaras och inte slarvas bort av slappa pedagoger, skribenter och redaktörer.

Minst lika viktig är konsten att lyssna, att diskutera och vända på problem tillsammans med någon som har mycket större kunskap och förmåga att aktivera tänk och smitta med sitt engagemang. Det är gåvan som du kan få på ett enda sätt: genom att söka upp och skapa personlig kontakt med lärare och förebilder, entusiaster och eldsjälar som helst av allt vill dela med sig.

Kalla dem supermentorer. Ta en paus, tänk efter en stund: Vilka lärare, chefer, kolleger och människor minns jag som viktiga vänner? Vad fick jag ut av våra kontakter som utvecklade mig vidare. Skriv en enkel lista: Vilka 8-10 personer har betytt mest för mig? Inom yrkeslivet eller livet som helhet, de hänger ju oftast ihop. Jag gjorde upp en sådan lista för några år sedan och jag går ofta tillbaka till den för att få inspiration. De flesta är borta, men de glada minnena finns kvar.  Se min lista som ett exempel och sätt igång.

En fantastisk lärare, i klass med Robin Williams i ”Döda poeters sällskap”.

Jag hoppar över den närmaste familjen, för mig finns den helt naturligt i centrum. Jag börjar med Henry Stanley Harvey, som var lektor i engelska vid Uppsala Universitet på 40-talet. Han var en fantastisk lärare som fick en liten grupp att leva sig in i det engelska medeltidsdramat i klass med Robin Williams i ”Döda poeters sällskap”. Han fick oss att spela upp G.B. Shaws ”Great Catherine” på engelska i 1700-talsdräkter för Anglo-Swedish Society, något som vi inte hade en aning att vi kunde klara. Han dog 1995 som professor vid Magdalen College i Oxford.

Naturlig tvåa – men utan rangordning –  kom professor Torgny T-son Segerstedt, i många år rektor vid Uppsala Universitet. Jag hade turen att få vara med om den första kursen i sociologi i Sverige, som han gav höstterminen 1945. Torgny T:son öppnade våra ögon för helt nya sätt att se på mänskliga relationer. I en tid då de flesta professorer fortfarande uppfattades som stofiler var han fullständigt naturlig.

Jag hoppar över mina chefer på de första jobben, som jag har beskrivit i tidigare artiklar och går direkt till Bo Jönsson, som var grundare och ägare av AB Marketing. Det var ett av de första stora marknadsundersökningsföretagen i Sverige, pionjär med undersökningar av t ex svenska folkets matvanor. Vi satt tillsammans i många år i Berghs Reklamskolas styrelse. Jag fick tillfälle att hjälpa Bosse och Facits marknadschef Ulf Hasselberg att sätta ihop programmet för den tvååriga marknadslinjen vid Berghs, den första praktiskt inriktade utbildningen på kvällstid för t ex säljare som ville bredda sina kunskaper. Tillsammans med Gösta Bergh skötte Bosse och jag både intagningar och slutprov. Bo Jönsson var en ovanligt klok människa och hans långa erfarenhet blev under många år en värdefull handledning för mitt arbete.

Han drev sina konkurrenter till ursinne genom att ständigt komma med nya grepp.

Adam Helms på Bokförlaget Forum och hans medarbetare Karin Sköld och Barbro Stenström lärde mig att skriva en ren och smidig svenska. Barbro, som senare startade ett eget bokförlag, visade mig hur viktigt det är att en översättare är konsekvent i sitt stilval och sina tolkningar av originalet. Har man sedan översatt 5000 sidor så smittar sättet att skriva av sig på allt skrivande. En typisk Stenströmsats: ”Allt naturligt språk behåller hjälpverben”. Hör efter hur det låter när du har skrivit ”När hon läst sin läxa…”  Lägg till ett ”hade”, och jämför.

Adam Helms var en pionjär som marknadsförare av böcker. Före Forum-åren hade han grundat Sveriges första bokklubb, Svalan. Han drev sina konkurrenter till ursinne genom att ständigt komma med nya grepp. Ett exempel: Det var en självklar regel att inget förlag släppte iväg en titel till att gå som följetong i populärpressen. Adam gjorde precis tvärtom, han lät Året Runt publicera första avsnittet av Hammond Innes bladvändare ”Sista båten från Singapore” fyra veckor före bokens utgivningsdag. Döden, skrev tidningarna. Nej, det blev en av de verkliga braksuccéerna.

När Tell Dahllöf, dalkarlen som var chefredaktör för Industria frågade om jag ville börja som frilans med att skriva krönikor och artiklar om marknadsföring blev jag lite skakis. Skulle jag verkligen klara en sådan uppgift? Från första numret kände jag ett sådant stöd från den fasta redaktionen att allt tvivel försvann. Jag hade alltid chansen att prata igenom problem och erfarenheter med den tidens bästa svenska näringslivsjournalister. Sören Bendrik, Allan Lundberg, Allan Alsterdal. Och självklart Tell Dahllöf själv, han var som en far för oss alla.

Ungefär så här lång ska en DA-artikel vara. Därför är det dags för mig att lämna över tangentbordet till dig. Vill du berätta om några av dina förebilder inom marknadsföring/marknadskommunikation. Skriv några rader till olle.f.ringenson@telia.com. Kanske kan vi få ihop en intresserad chattgrupp.

På Dagensanalys.se skriver vi för alla som jobbar med digitala medier och digital marknadsföring. Vi plockar upp trender, skriver om nyheter och delar våra tips och idéer. Häng med genom att läsa Dagensanalys.se!

RELATERADE NYHEER
Lyssnar Facebook på våra konversationer?