Empati och Sympati – liten skillnad med stor effekt

Det finns idag mycket forskning som visar på vikten av att vara empatisk, både som medmänniska och som chef. När arbetsklimatet blir tuffare är det sammanhållningen och empatin mellan kollegor och samarbetspartners som gör att vi orkar jobba vidare. Vissa menar dock att man inte får vara för empatisk, för då blir det för jobbigt för en själv. Men då har man blandat ihop begreppen Empati och Sympati.

Empati handlar om att kunna sätta sig in i en annan människas tankar och känslor och ha medkänsla. Daniel Goleman gjorde i sitt besök hos Skavlan i fredags (se hela programmet här) följande distinktion:

Kognitiv Empati: Jag förstår vad du tänker. Detta är viktigt för att kunna följa en annan persons tankebanor och komma till en samsyn i olika frågor.

Emotionell Empati: Jag förstår vad du känner, jag hade nog känt likadant om jag var i din situation.

Medkänsla: Jag kan sätta mig i dina skor och förstå din upplevelse, och jag vill hjälpa dig om det är möjligt. Medkänslan är alltså en del av empatin som går längre i att vi vill andra väl.

Mot bakgrund av detta är det lätt att förstå varför Empati och Sympati ofta blandas ihop. Det som är den avgörande skillnaden är förmågan att hålla en annan persons upplevelse skild från sin egen. Där empati ger dig möjlighet att förstå hur en annan person tänker och känner, gör Sympati att du tänker och känner samma sak. Det är när du låter dig själv påverkas i den grad att du också genomlever samma sak som den andre som du upplever Sympati.

Läs också: Empati och Sympati – att hantera starka känslor

En klassisk sympatisituation är att en person i din närhet är ledsen, och på grund av det blir du också ledsen. Att sätta sig och gråta tillsammans kan visserligen upplevas som befriande, men problemet kvarstår sannolikt. Du har gått in i den andres situation och är lika oförmögen att göra något som personen själv.

Skulle det hela vara en situation där du känner empati hade det sett ut som följande: En person i din närhet är ledsen, du tar reda på vad som orsakat att personen är ledsen. Du bekräftar att personens känslor är adekvata (jag hade också varit ledsen i din situation) och tar sedan itu med att försöka hjälpa personen ur sin situation. Hjälpen kan komma i form av att ge nya perspektiv, att handfast hjälpa till med något, eller att bara finnas där en stund. Oavsett vad så är inte du handlingsförlamad eller oförmögen att hjälpa till bra för att den andre är ledsen.

Givetvis kan vi alla bli ledsna när någon annan far illa. Men det är vår förmåga att skilja den andres upplevelse från vår egen som gör oss förmögna att hjälpa personen. Det finns så klart situationer där vi heller inte kan hjälpa till, och det kan göra oss ledsna. Men vår upplevelse är då en annan, och vi är inte handlingsförlamade av våra sympatikänslor utan av andra omständigheter.

Du behöver kunna sätta dig in i vad en annan person upplever för att kunna hjälpa personen vidare. Det är därför empati är den faktor som har störst inverkan på personalomsättningen.

Läs även: Om chefen förstår dig stannar du längre

Att vara empatisk handlar helt enkelt om att göra precis det som filosofen Sören Kierkegaard pratade om:
“Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där.”

Gilla Dagensanalys.se på Facebook!